Första hästminne?
Jag började rida på Lidingö ridskola, ditsläpad av en kompis, jag var runt 11 år. Gina hette den första hästen jag satt på och jag har varit ridskoleelev sen dess.

Varför just Djurgårdens Ridskola?
Efter studier i Uppsala kom jag tillbaks till Stockholm och ville fortsätta min ridning. Djurgårdens Ridskola var perfekt då jag bodde i stan och jag började rida på tisdagar för Hanchen Ressle och det gör jag alltså fortfarande, 20 år senare.

Hur kommer det sig att man fortfarande är ridskoleelev och inte köper en egen häst?
Man blir ju aldrig fullärd inom hästsporten och jag har inte tid för en egen häst så då är ridskola perfekt. Jag tycker också att det är en trevlig stämning i stallet – det är en vänlig atmosfär och vi har ju underbara omgivningar ute på Djurgården. Ridningen är faktiskt min viktigaste aktivitet – det är det enda tillfälle när jag får beröm.

Har du någon favorithäst på ridskolan?
Jag har flera men för att nämna några: Madonna, Eleganz, Tracy och Idus.

Ponnyklubben – vad är nu detta?
Den sociala biten är också jätteviktig och när jag började på ridskolan startade jag och ett gäng andra tjejer ”Ponnyklubben”.  Även om vi inte rider tillsammans längre så ses vi varje år och hittar på olika ridäventyr. Vi gör en årlig resa, vi har en årlig tävling osv.  Ett år for vi till England och deltog i en rävjakt, ett annat år åkte vi till Skåne och fick rida fälttävlan för en professionell domare med inlånade tävlingshästar och i april 2008 bär det av till Irland.

Ett jättefint minne är när jag fyllde 50 år – då fick jag i present av Ponnyklubben en privatlektion på Hanchens häst Robban med Stig Malmén som instruktör. Det var fantastiskt roligt. Jag svävade fram både ”på riktigt” och mentalt. Stig och jag har varit klasskompisar och det roliga är att han under hela skoltiden sa – ”jag ska aldrig rida, det där med hästar är inte min grej”.

(G.Svedberg 22 januari 2008.)