|
| Namn |
Anita Groth |
| Bor |
Södermalm, Stockholm |
| Familj |
Man och två vuxna barn |
| Bästa film |
Borta med Vinden, Ben Hur |
| Bästa bok |
En indianbok jag läste som barn, Hököga tror jag den hette |
| Favoriträtt |
Kyckling i alla former |
| Yrke |
Ekonomiansvarig hos en vinimportör |
| Andra hobbies |
Utförsåkning, segling, Friskis&Svettis |
Första hästminne?
Enskede Ridskola där jag började rida som 7-åring i en ponnygrupp. Jag red för
herr Netterberg och jag kommer ihåg att vi jämnt fick träna rolig
gymnastikridning på hästarna. Allt för att vi skulle bli bekväma och säkra med
hästarna. Min favorithäst hette Maroline som var en föredetta galoppör.
I tonåren slutade jag rida och har nu tagit upp det igen på "äldre dar". För ca
7 år sedan började jag rida regelbundet igen, minst en gång i veckan.
Hur kom det sig att du började på Djurgårdens
Ridskola?
Jag sökte ett stall i Stockholm och via kontakter kom jag i kontakt med DJRK och
jag har nu ridit i tre terminer för Christian Koch på måndagar.
Vad är det som gör att man fortsätter vara
ridskoleryttare i alla år och inte köper en egen häst?
I mitt fall är det många aspekter, men framförallt är det tid och pengar, som
gör att jag inte köpt en egen häst. Dessutom är det bra med ridskolor då du kan
uppehålla ditt intresse, du har möjlighet till extraridning om du vill rida mer,
du får träna oerhört många olika discipliner som; hoppning, dressyr, uteritter,
kadrilj osv. Det är den absolut billigaste och bästa formen för att upprätthålla
ditt hästintresse utan att vara tvungen att köpa en egen häst.
När du tillhör en ridgrupp lär du ju även känna nya
människor. Det blir också en trygghet när dina ridkompisar finns där tillsammans
med dig.
På Djurgårdens Ridskola upplever jag också en större
frihet och en mer tillåtande ridning än jag varit van vid tidigare. Det gör att
vi som elever tvingas ta ett större eget ansvar.
Andra hästäventyr du varit med om?
För ca 7 år sen, när jag precis tagit upp min ridning igen, åkte jag till Ungern
och red. Det var en privat arrangerad resa som gick till ett stuteri som låg ca
10 mil nordväst om Budapest. Vi var 10 personer, vi fick rida fantastiska
Lippizanerhästar, vi blev serverade god mat, god öl och vi red långa, långa
ritter ute i det fantastiska landskapet. Nu gör jag ett ridäventyr minst varje
år, bl a åker jag till Tunarp där träningen varvas med hoppning, dressyr,
uteritter och hinderbanor.
- Jag kommer fortsätta rida i hela mitt liv!
/ G.S. Nov 2007.
|
